Konsten att säga nej och acceptera ett nej

JA och NEJ, två väldigt viktiga ord som vi lär oss relativt tidigt i livet och som faktiskt kommer styra hur vårat liv ser ut. Så fort man har lärt sig dom gyllende orden JA och NEJ kan man plötsligt börja bestämma. Man kan säga JA när någon frågar om man vill ha godis och man kan säga NEJ till när någon frågor om man vill ha grönsaker.

Man får senare lära sig att vara artig och säga JA- och NEJ TACK.

Man börjar så småningom använda sig av orden mer och mer, dom slinker ut innan men ens har hunnit tänka vissa gånger, för man vet vad någon ska fråga och man vet svaret på frågan. Nu har vi lärt oss att säga JA och NEJ.

Men när ska folk börja lyssna på dessa enkla ord, som dom också användt i stort sett hela sitt liv?

Nej tack, jag vill inte ha en portion till

Nej tack, jag vill inte fika

Nej tack, jag vill inte ha efterrätt

Nej tack, jag vill inte ha en kaka

Nej tack, jag vill inte ha en kaka till…

Att säga NEJ vara svårt,särskilt när man håller på att gå ner i vikt eller tänka om när det gäller ens matvanor, för ganska ofta så kanske man egentligen vill säga JA. SÅ varför håller då så många människor på och tjatar om saker som man redan har svarat på?

Det är inte av elakhet man inte tar en portion till, det är inte för att kakorna är äckliga eller man är mätt som man säger nej till en fika. Och det måste man försöka få människorna i sin omgivning att förstå. Och alla människor i ens omgivning måste försöka förstå det, särskilt under en period då man viktminskar.

9 Comments

  1. Visst är det konstigt? Att man ska behöva förklara och försvara sig. Många tycker tydligen att det är konstigt att man inte vill ha sötsaker. ”Men nångång måste du väl unna dig?” har man ju hört några gånger. Men det är ju det man inte gör när man tar en kaka. Jag mår alltid sämre om jag äter sött, jag njuter inte ens längre som jag gjorde förr när jag var sockerberoende.

  2. Jag brukar snällt bara säga, ”Nej tack, jag har slutat”.

    Det brukar hjälpa. Jag får inga mer påtryckningar. Men ofta en diskussion om kost och LCHF, och sådana samtal är kuuuuuul!

  3. Ja, visst är det jobbigt! Folk tycker jag är helgalen när jag tackar nej till allehanda bakverk, godis och även frukt på jobbet. ”Det behöver väl inte du, du som är så smal”. Jag har alltså inga viktproblem, men jag sätter hälsan i förarsätet och väljer (oftast) att avstå av respekt för min kropp. Det har folk ingen som helst kunskap om, och kan inte förstå. Vidare så förklarar jag endast för nyfikna och intresserade om mina kostval. De andra kan stå med ”dumstruten” och verkar roliga, typ.

    Tror det beror mycket på att folk i allmänhet inte har karaktär att tacka nej till detta (främst godis och bakverk, frukt tror de ju i alla fall enbart är nyttigt…), Ständigt sugna går de runt och börjar redan en timme efter lunch se fram emot fikan, medan en annan är stabil i ytterligare 5 timmar typ…:) I love it!

  4. Jag har inte heller några egentliga viktptoblem utan äter LCHF för just hälsans skull. Är övertygad om att detta är ”det enda rätta”. Har dock slutat med att prata om mina matval då jag bemötts av alldeles för mycket ”idiotförklarande” av att man kapar bort ”något så hälsosamt som potatis, bröd, pasta osv..osv…”. Tråkigt men sant. Tänk vad kul det skulle vara om TV verkligen tog ett grepp om detta med LCHF och hade en, eller flera, programserier där våra mest kunniga fick sprida kunskapen och verkligen påvisa resultaten. Tänk er om Biggest Looser också innehöll omläggning av kost till LCHF…. kul va´?!!

    • Det skulle vara kul, man kanske får se till att bli något stort så man kan påverka vad folk äter:)

  5. Hej,kommer matdagboken från onsdag och torsdag också?Snälla;-)Tack:-)

Kommentarer inaktiverade.