Konsten att älska sig själv, som barn…

Jag har alltid varit tjock känns det som, jag kommer i alla fall ihåg mig som tjock. Jag kommer ihåg när jag inte kunde få kläder från barnavdelningen längre, när jag äntligen hittade en storlek som passade och det var storlek 38. Jag kommer ihåg att jag tänkte, att även om jag är tjock så är 38 en bra och normal storlek så om jag bara kan hålla mig här så kommer jag tillslut inte vara tjock.  När jag är 20 och har storlek 38 kommer jag att vara smal..

Jag kommer ihåg att jag har tänkt så många gånger att livet skulle vara så mycket bättre om jag vore smal, att jag skulle må så mycket bättre och ha så mycket roligare. Jag skulle helt enkelt vara den perfekta människan.

Det här tänkte jag när jag gick i typ 4:an, det är ca 10 år sedan. Jag var med andra ord 10-11 år och hade redan ångest över min vikt..

Jag bara tänker på hur många barn det finns runt om i Sverige som mår dåligt över sin vikt och har dålig självkänsla i ung ålder. Jag vill, jag vill hjälpa och berätta att man inte behöver ha ångest, som barn är det inte ens eget fel. Jag vill och någon dag ska jag, för alla människor förtjänar att vara stolta över sin kropp och älska sig själv!

Annonser

8 Comments

  1. Detsamma … Alla dessa ideal man ska nå upp till …. Har en son på 12 år som tyvärr inte växer på längden men det gör han ju snart i tonåren men han älskar allt som är gott o tycker ibland att han e tjock …. Jag brukar säga att han snart ska växa på längden o att han kan äta allt men inte i mängder ….är man sugen kan man äta o dricka men inte en hel godispåse kanske 2 bitar , inte ett helt kexpaket utan ett par stycken … Visst är han lite överviktig men bara 1-3 kg så ingen fetma men viktigt att barn inte bantar och att de rör på sig ….. Så ofta det går !!! Vardagsmotion !!
    Själv har jag alltid sett mig som tjock men nu ser jag på bilder att jag varit normalstor den mesta tiden o NU däremot ÄR tjock …efter alla dieter = SORGLIGT FAKTISKT 😦

    • Håller med dig precis i att man inte måste äta mängder utan det räcker med lite och det är det tänket man måste få in.

  2. å va du skriver bra Josefin…blev mycket berörd av dina ord här….har aldrig varit i den situationen som barn…var tvärtom smal som en sticka…inte kul det heller när alla tjatade om att man är så smal och måste äta mer…då orkade jag absolut inte äta nåt mer…har man däremot övervikt så är det lite tabu att säga något om det..tyvärr kan man säga…skulle man prata om det så kanske det är lättare att göra nåt åt det…
    hoppas många föräldrar läser dessa ord och tar till sej det…du om någon borde kunna vägleda dessa till en bättre kosthållning och hälsa…;-)

    • Tack för dina ord och som ”tjockis” har jag haft svårt att förstå hur man kan må dåligt över att vara smal, i mina ögon vår smalhet förknippat med lycka och den synen måste också förändras.

  3. Åh jag känner så igen mig i det du skriver. Och jag känner precis som du att jag vill att ungdomarna med övervikt ska få slippa att må som de gör över sin vikt. En insikt jag har fått genom LCHF är att innan, jag började med LCHF, kunde jag inte motstå att ta en, två, tre kakor till fikat på jobbet, kunde inte motstå att äta alldeles för mycket godis från skålen. Nu kan jag sitta och titta på de andra som äter och känna mig helt till freds för kroppen och hjärnan kräver inte längre sockret! Det är en helt fantastisk känsla! För att detta ska funka så måste man skära ner alt plocka bort kolhydraterna! Det är väldigt svårt för många människor att bara äta en kaka, bara ta några godisbitar för så länge som du får i dig alla dessa kolhydrater så kommer kroppen att kräva mer – hela tiden. Så till alla föräldrar som kämpar med sina barn och ungdomar som mår dåligt över sin vikt, testa att dra ner på kolhydraterna, öka fettet i deras mat. Sötsuget kommer att minska, de kommer att känna sig mer mätta och viktminskningen kommer som ett brev på posten.
    Ha en fin dag!

    • Jag hade också problem med att begränsa mitt intag av mat när jag väl började äta. Att avstå helt var mycket lättare. Därför känner jag att lchf passar för det man får äta får man äta sig mätt på.

  4. Så sanna ord minsann, det är svårt. Dagens ungdomar växer upp i ett helt annat samhälle än för 15 år sedan. Jag själv har gått från 38 kg när jag gick ut 9:an, då hade jag ordentliga komplex och tränade så fort jag var ledig. Då gällde Jane Fonda, Lanefeldt osv :)). Nostalgi ..nu är det tvärtom. Nu kämpar jag med vikten sen barnen kom, men träningslusten är totalt bortblåst.

    Jag har som sagt varit på båda sidorna av viktsituationerna och vet av egen erfarenhet och berättar och delar med mig till våra barn och även deras vänner när det nu kommer på tal. Tror det är oerhört viktigt att vuxna pratar av egen erfarenhet på ett bra sätt till ungdomar. Och att man peppar dem att man duger precis som man är oavsett klädstorlek. Men visst kan jag erkänna att ser man på ens barn att dem kanske börjar bli lite runda av sig, då håller man lite extra koll på vad som bjuds där hemma och försöker få till bättre kostvanor. Men man smyger in det liksom i vardagen utan att göra något större väsen av det. Gemensamma aktiviteter för att röra på sig och ha kul.

    Tack för en fin blogg!

    • Ja, bra mat ska vara en naturlig del i livet och om man får det med sig från början blir det så mycket lättare.

Kommentarer inaktiverade.