Fröken duktig

Fick en fråga häromdagen bland kommentarerna, det var något i stil med om jag aldrig fuskar när det gäller LCHF, och med fuska så var det någonting som man verkligen inte fick äta, inte mörk choklad, nötter eller frukt.

Det mest ärliga svaret är Nej, jag ser ingen anledning till att stoppa i mig något annat för jag tycker om det jag äter. Visst kan jag få cravings efter bröd och ja det har hänt att jag tagit en halv brödskiva men då skriver jag det också här. Men jag äter inte godis eller chips för det tilltalar mig inte.

Och samtidigt så vet jag hur dåligt jag mår om jag går ifrån LCHF-kosten, jag mår inte bra av kolhydrater (i stora mängder). Får väldigt, väldigt ont i magen och problem med den i flera dagar efteråt och det gör att det inte är värt att ”fuska”. Lchf är en del av mitt liv för att jag har valt att leva så, helt enkelt för att det är mat som jag tycker om och mår bra av.

Ibland kan jag märka att det sticker lite i ögonen på folk, att man är lite för duktig på något sätt. Varför är det så egentligen? När man äter”fel” och ”skräpmat” så klagar folk och när man äter bra och riktig mat så klagar folk..

Annonser

8 Comments

  1. Jag känner igen det här, än så länge har jag fått mest positiva reaktioner via blogg och facebook men däremot kan ju folk hoppa på en i verkliga livet med spydiga frågor och kommentarer som verkligen lyser avund. Tack och lov har jag kommit till den punkten där jag vet att jag gör det jag gör för min egen skull och låter mig inte påverkas av andras åsikter om hur jag ska leva mitt liv. Du är jätteduktig Josefin och jag hoppas att inte heller du låter dig tryckas ner av folk som egentligen bara har problem med sig själva! 🙂 Många kramar

  2. Jag har oxå tänkt på det där att det sticker i ögonen på folk. Tackar jag nej till en bulle tar en del nästan illa upp men om min kompis tackar nej som inte tål gluten är det helt ok. Jag tror att en del vill att andra ska äta bara för att de själva ska kunna ära med gott samvete.
    Till helgen blir det dina kesoplättar till frukost. Ska bli gott!!!

  3. Jag känner precis som du beskriver att jag har inget behov av att äta andra saker än de ”tillåtna”. Jag mår så mycket bättre av att undvika mjöl och socker. Men visst finns det undantag… stora fester eller liknande, men då bestämmer jag mig innan att jag tänker äta, sen får jag stå mitt kast när jag mår dåligt efteråt.

  4. Jag tycker ändå att jag mött mest positiva kommentarer. Men då tar jag komandot och bjuder på min mat och fika, hemma eller tar med till andra. (så att jag ska kunna fortsätta mitt eget sätt att äta) Folk som jag trodde skulle hugga har istället blivit nyfikna. Trots att jag bestämt mig för att inte predika har jag stått där och berättat, men de har velat lyssna. Kanske en förändring påväg…

  5. Jag känner igen det där, jag har verkligen inget behov av att äta utanför ramarna, sötsuget är borta å jag har inga problem med att äta ”rätt” – det som är rätt för mig å min kropp (LCHF). På nyårsdagen i år så hade jag bestämt mig för att äta en pizza – min favoritmaträtt från förr – jag åt den å fick ett litet helsike kan jag lova! Jag trodde jag skulle implodera!=)) Låg på golvet å kved å hade superont, försökte trycka på magen å massera å greja, men inget hjälpte såklart, var som en spärrballong hela kvällen å kunde inte somna, när jag väl somnade utmattad å eländig så var klockan seeent. So not worth it!! Brrr!! Jag vet idag inte varför jag fick för mig att prova, men det kanske fanns en mening med det, kan det har varit för att jag skulle få veta hur jäkla jobbigt det blir när man avviker från en metod som verkligen funkar.=)

  6. Jobbade i gårkväll o tog något med socker i ……. ca 18.00
    Hade ätit dåligt på dagen ……….
    Senare på kvällen 20.00 kom HUVUDVÄRKEN. ……
    Fruktansvärt …. Och det värsta … Den håller i sig än … Och nu är klockan 14.00
    Sockerintollerant = SANT
    Aldrig mer …….

  7. Hej! Känner även jag igen mig haha. Jag har ätit lchf sedan oktober 2011 och har vid flertal tillfällen nästan blivit TVINGAD att äta godis av mina kompisar som tycker att jag kan ha ”en sista godiskväll” typ. Men jag har tackat nej, mår inte bra av det då jag alltid har haft en orolig mage. Nu mår jag otroligt bra istället, inte över min vikt(tyvärr) utan över att jag mår bra i magen min.

    Dock är jag en av de få omtalade som faktiskt gått upp i vikt av LCHF. Jag har bantat upp och ner sedan jag gick i 9an(går sista teminen på gymnasiet nu). Innan jag började med LCHF vägde jag 57 kg till mina 170 cm efter en diet på 2 månader som bestod av 500 kcal om dagen. Otroligt korkat, måste pajjat förbränningen något så otroligt mycket och som musklerna försvann!! Dummaste jag gjort inser jag nu efter då jag nu väger 65 kg. Antar att min kropp tagit åt sig all mat nu och ”läker” typ.

    Iallafall har jag hopp om att förlora dessa extra kilon när min kropp ”läkt” eller vad man ska säga och din blogg är en extremt bra insperationskälla måste jag säga. Väldigt peppande med kloka och väl valda ord, samt massa otroliga recept!!

    Kram

  8. Sonen har tagit med eget snaks, små korvar, till kompisar. Efteråt har de sagt att de ska också pröva detta. Mår man bra då syns det och man inspirerar. Men har man varit jojobantare i flera år så kanske folk blir misstänksamma och då blir det svårare att ”övertyga”, ”inte en diet till” kan de nog tänka. Men vi får stå på oss så kommer resten efter. Jag ger inte vika i alla fall. Nu kommer jag mina minsta jeans och det kommer inte stopa där.

Kommentarer inaktiverade.