Lande lagom

Jag bor i lilla landet lagom, Sverige, född och uppvuxen enligt alla lagom-normer. Hur kommer det då sig att jag inte kan äta lagom mycket?

När jag äter enligt LCHF så är det inga problem att hålla sig mätt, jag kan ibland känna sug men får inga supercravings som jag fick förr. Folk har frågat mig när jag ska sluta med denna diet och börja äta ”normalt” igen, mitt svar är så självklart, jag äter redan normalt och så som det passar mig, inte som alla andra vill att jag ska äta.

För ja, jag kan absolut bli sugen på massor med sötsnask ibland, jag tycker pasta, pizza, potatis, godis, chips, kakor och bröd är gott. Men jag klarar inte av att hantera det och äta ”lagom”. Dessa saker skapar ett sug hos mig som jag inte kan bortse ifrån och då väljer jag hellre att inte äta av dom, istället för att vräka i mig och sedan må dåligt av det.

Visst, det skulle vara gott någongång ibland, för att ”unna” sig som folk säger men genom att äta det unnar jag mig själv inte någonting. Det blir bara ett rent helvete rakt ut sagt, först kommer moffet så att jag äter tills jag nästan spyr för att jag vill äta allt då det bara är en”engångsföreteelse” och sedan kommer sockerdippen efteråt, jag blir trött, hungrig, grinig och börjar sedan vräka i mig igen. Sedan är jag konstant sugen på sötsaker i minst en vecka till efteråt.

Detta för mig är inte att unna sig, det är att utsätta sig själv för en prövning som jag helst avstår ifrån. Att trycka i mig massor med saker som jag sedan mår dåligt av, var finns njutningen i det?

9 Comments

  1. Håller helt med dig där, jag har svårt att stoppa om jag ”unnar” mig och då känner jag att det inte är värt det helt enkelt.
    Man får prioritera det som känns bäst för en själv.

  2. Så sant som det är skrivet!
    Jag har också upptäckt, med hjälp av en annan lchf-are, att den där känslan av ”ont i huden”, har försvunnit nu när jag avstår från det vita giftet.

  3. Så roligt att du skriver om detta just idag. Funderade för en stund sedan i samma banor. Trycket från omgivningen kan ibland bli påfrestande, när det inte förstår. Men jag brukar svara att jag unnar mig att må bra:D För det gör jag verkligen på LCHF!

  4. Du har så rätt. Att unna sig något, borde så klart vara något som man också mår bra av. Jag sitter och äter godis nu, supergott, men det är blandade oliver, kapris, minlökar och minigurkor i vinäger och örter.

  5. ”Tintin och mysteriet kring det vita giftet.”
    Haha. Kan av någon anledning aldrig sluta associera dessa ord med serietidningar.

    I alla fall. Tänkte egentligen bara säga att jag känner igen mig i den här beskrivningen och håller med dig på alla punkter. Och att det är en väldigt inspirerande blogg det här! Du skriver på ett väldigt trevligt och insiktsfullt sätt.

    Min startsida för tillfället!

  6. Det du skriver väcker enorma känslor…Precis likadant för mej men ingen vet…LCHF är det enda som jag ”tål”, skiter i vad andra tycker, men går inte ner i vikt…tror att det kanske ändrar sej så småningom, gör inget så länge jag mår bra. Är inte ”fet” men skulle va glad om jag gick ner 10 kg. Det är så gott att läsa din blog, bara så du vet..:)

  7. Känner precis detsamma…………..
    började äta LCHF för 1 år sedan men har haft 2 återfall och har då mått SKIT …varför gör jag det då…..tror väl att jag kan äta som alla andra men NÄ nu får det vara nog….LCHF är det jag mår bäst av….

    • Precis och när man har dessa återfall och äter så lovar man alltid att det här var sista gången…varför är det så svårt att kontrollera sig själv ibalnd?

      • Just precis🙂
        Matmissbrukare som man är då man aldrig får nog .. Särskilt av sötsaker när jag ” slarvar”
        Det är ju såå underbart när man äter LCHF och kan behärska sig …I❤ it
        NU har JAG bestämt mig … Jag måste fixa det … Jag vill fixa det
        Jag tränar massor oxå och det var pga. Det som jag började slarva medmaten jag kände mig ofta yr … Men det hade nog inte med maten att göra utan mer vätskan …
        Kram o Tack för att DU bryr dig😉

Kommentarer inaktiverade.